ሓደ እዋን፡ ሓንቲ ሕጕስቲ ስድራ ነበረት።
Det var en gång en lycklig familj.
ንሓድሕዶም ብፍጹም ተባኢሶም ኣይፈልጡን። ኣብ ቤት ኮነ ኣብ በረኻ ንወለዶም ይሕግዝዎም ነበሩ።
Barnen bråkade aldrig med varandra. De hjälpte sina föräldrar hemma och på åkrarna.
ጥቓ ሓዊ ክቐርቡ ግን ኣይፍቀደሎምን ነበረ።
Men de fick inte gå nära eld.
ኵሉ ስርሓቶም ኣብ ግዜ ምሸት የካይድዎ ነበሩ። ምኽንያቱ ብስምዒ እዮም ተሰሪሖም።
De var tvungna att göra alla sina sysslor under natten eftersom de var gjorda av vax!
ሓደ ካብቶም ኣወዳት ግን ብግዜ ብርሃን ጸሓይ ክወጽእ ባሃገ።
Men en av pojkarna längtade efter att gå ut i solen.
ሓደ መዓልቲ ባህጉ ምሒር ሓየሎ። ኣሕዋቱ ኣጠንቀቕዎ…
En dag blev hans längtan för stark. Hans bröder varnade honom…
ግን እንታይ ይዓብስ! በታ መራር ጸሓይ መኺኹ።
Men det var för sent! Han smälte i den varma solen.
እቶም ብስምዒ ዝተሰርሑ ቆልዑት ሓዎም ክመክኽ ከሎ ርእዮም ኣመና ጐሃዩ።
Vaxbarnen blev så ledsna över att se sin bror smälta bort.
ሓደ መደብ ግን ገበሩ። ነቲ ዝመኸኸ ስምዒ ቀሪጾሞ ሓደ ዑፍ ሰርሑ።
Men de tänkte ut en plan. De formade vaxklumpen till en fågel.
ነቲ ዝቐረጽዎ ዑፍ ሓዎም ናብ’ቲ በሪኽ ጎቦ ወሰድዎ።
De tog sin fågelbror upp till ett högt berg.
እታ ጸሓይ ምስበረቐት ድማ፡ ናብ’ቲ ናይ ወጋሕታ ብርሃን እናዘመረ ነፊሩ ከደ።
Och när solen gick upp flög han bort i morgonljuset.
