Tani waa Kalaay. Waxay jirtaa toddoba sano. Magaceeda macnihiisa waa “midda wanaagsan” luqaddeeda, Lubukusu.
Det här är Khalai. Hon är sju år gammal. Hennes namn betyder ”den goda” på hennes språk lubukusu.
Kalaay way soo toostaa waxeyna lahadashaa geedka liinta ah. “Fadlan geedka liinta ahoow, weynoow oo na sii liin badan oo bissil.”
Khalai vaknar och pratar med apelsinträdet. ”Snälla apelsinträd, väx dig stor och ge oss många mogna apelsiner.”
Kalaay waxay aadaa dugsiga. Jidka waxay kula hadashaa cawska. “Fadlan caws, weynoow cagaaro oo ha qallalin.”
Khalai går till skolan. På vägen dit pratar hon med gräset. ”Snälla gräs, väx grönare och torka inte ut.”
Kalaay waxay soo martaa ubaxyo duureed. “Fadlan ubaxyo, sii magoola, si aan timaheyga idiin saarto.”
Khalai går förbi vilda blommor. ”Snälla blommor, fortsätt att blomma så att jag kan fästa er i mitt hår.”
Iskuulka, Kalaay waxay la hadashaa geedka dhexda xerada ku yaallo. “Fadlan geed, so saar laamo waaweyn si aan ugu akhrisano hooskaada.”
I skolan pratar Khalai med trädet som står mitt på skolgården. ”Snälla träd, låt dina grenar växa sig långa så att vi kan läsa under dem i skuggan.”
Kalaay waxay la hadashaa bowdka ku wareegsan dugsigeeda. “Fadlan u kora si awoodleh oo joojiya soogallida dadka xun.”
Khalai pratar med häcken runt hennes skola. ”Snälla, väx dig stark och hindra onda människor från att komma in.”
Markay Kalaay guriga ku laabato, waxay booqataa geedka liinta.” Miyay bislaadeen midhahaada wali?” Ayey weydisaa Khalaay.
När Khalai kommer hem från skolan hälsar hon på apelsinträdet. ”Är dina apelsiner mogna än?”, frågar Khalai.
“Liinta weli waa cagaar,” ayay ku neef tuurtay Kalaay “Waxaan ku arki doonaa berrito geedka liintaw,” ayay tidhi Khalaay. “Malaha markaas baad ii yeelan doonto midho liin ah oo bislaaday!”
”Apelsinerna är fortfarande gröna”, suckar Khalai. ”Vi ses imorgon apelsinträdet”, säger Khalai. ”Kanske har du en mogen apelsin till mig då!”
