فِي أحَدِ اَلأيَّامِ حَصَلَتْ مَامَا عَلَى اَلكَثِيرِ مِنَ الفَواكِهَ.
En dag fick mamma mycket frukt.
سَأَلْنَاهَا: “مَتى يُمْكِنُنا أّن نَأخُذَ القَليلَ مِنَها؟”
أَجَابَتْ: “سَنَأكُلُ الفَوَاكِهَ في المَسَاءِ”.
”När kan vi få lite frukt?” frågar vi. ”Vi ska äta frukten ikväll”, säger mamma.
أَخِي رَهِيمْ كَانَ طَمَّاعًا، تَذَوَّقَ كُلَّ الفَواكِهِ، وَأَكَلَ الكَثِيرَ مِنْهَا.
Min bror Rahim är girig. Han smakar på alla frukter. Han äter mycket av den.
صَرَخَ أَخي الصَّغِيرُ: “انْظُرْ مَاذَا فَعَلَ رَهِيمْ”!
أَمَّا أَنَا فَقُلتُ: “رَهِيمْ غَيْرُ مُحْتَرَمٍ وَأَنَانِيٌّ”.
”Titta vad Rahim har gjort!” ropar min lillebror. ”Rahim är olydig och självisk”, säger jag.
غَضِبَتْ مَامَا مِنْ رَهِيمْ.
Mamma är arg på Rahim.
وَنَحْنُ أَيْضًا غَضِبْنَا مِنْ رَهِيمْ ولَكِنَّهُ لَمْ يَعْتَذِرْ.
Vi är också arga på Rahim. Men Rahim ångrar sig inte.
سَأَلَ أَخِي الصَّغِيرُ: “أَلَنْ تُعَاقِبِي رَهِيمْ؟”
”Ska du inte straffa Rahim?” frågar lillebror.
حَذَّرَتْ مَامَا رَهِيمْ فَقَاَلتْ: “عَلَيْكَ أَنْ تَعْتَذِرَ حَالَّا”.
”Rahim, du kommer snart ångra dig”, varnar mamma.
بَدَأَ رَهِيمْ بِالشُّعُورِ بِالمَرَضِ.
Rahim börjar må illa.
هَمَسَ رَهِيمْ: “مَعِدَتِي تُؤْلِمُنِي”.
”Jag har så ont i magen”, viskar Rahim.
عَرَفَتْ مَامَا مَاذَا حَصَلَ: “إنَّ الفَوَاكِهَ عَاقَبَتْ رَهِيمْ”!
Mamma visste att detta skulle hända. Frukten straffar Rahim!
أَخِيرًا اِعْتَذَرَ رَهِيمْ فَقَالَ لَنَا: “لَنْ أَكُونَ طَمَّاعاً بَعْدَ اليَوْمِ”.
Senare ber Rahim oss om ursäkt. ”Jag ska aldrig vara så girig igen”, lovar han. Vi tror alla på honom.
