Egy nap anya sok gyümölcsöt hozott haza.
En dag fick mamma mycket frukt.
“Mikor ehetünk gyümölcsöt?” - kérdezzük. “Majd este ehettek.” - válaszolja anya.
”När kan vi få lite frukt?” frågar vi. ”Vi ska äta frukten ikväll”, säger mamma.
A bátyám, Rahim nagyon mohó. Az összes gyümölcsöt megkóstolja. Sokat meg is eszik.
Min bror Rahim är girig. Han smakar på alla frukter. Han äter mycket av den.
“Nézd mit csinált Rahim!” - kiáltotja az öcsém. “Rahim rossz és önző.” - mondom.
”Titta vad Rahim har gjort!” ropar min lillebror. ”Rahim är olydig och självisk”, säger jag.
Mi is haragszunk Rahimra. De Rahim nem sajnálja.
Vi är också arga på Rahim. Men Rahim ångrar sig inte.
“Nem fogod megbüntetni Rahimot?” - kérdezzi az öcsém.
”Ska du inte straffa Rahim?” frågar lillebror.
“Rahim, hamarosan úgyis sajnálni fogod, ami tettél!” - figyelmezteti anya.
”Rahim, du kommer snart ångra dig”, varnar mamma.
Rahim rosszul kezdi érezni magát.
Rahim börjar må illa.
“Nagyon fáj a hasam.” - suttogja Rahim.
”Jag har så ont i magen”, viskar Rahim.
Anya tudta, hogy ez fog történni. A gyümölcs megbünteti Rahimot!
Mamma visste att detta skulle hända. Frukten straffar Rahim!
Később, Rahim bocsánatot kér tőlünk. “Soha többet nem leszek ilyen mohó!” - ígéri meg nekünk. És mi mind hiszünk neki.
Senare ber Rahim oss om ursäkt. ”Jag ska aldrig vara så girig igen”, lovar han. Vi tror alla på honom.