یِک روز، خَرگوش داشت کِنارِ رودخانِه راه می‌رَفت.
En dag gick Kanin längs flodens kant.
کَرگَدَن هَم بَرایِ قَدَم زَدَن وَ خوردَنِ مِقداری عَلَفِ سَبزِ دِلپَذیرآنجا بود.
Flodhäst var också där för att gå en runda och äta lite gott grönt gräs.
کَرگَدَن خَرگوشی را که آنجا بود نَدید وَ اِتفاقی رویِ پایِ خَرگوش ایستاد. خَرگوش شُروع بِه جیغ جیغ کَردَن سَرِ کَرگَدَن کَرد، «هِي تو کَرگَدَن! مُتِوَجِه نیستی کِه رویِ پایِ مَن ایستاده ای؟»
Flodhäst såg inte att Kanin var där och råkade trampa på Kanins fot. Kanin började skrika åt Flodhäst: ”Du Flodhäst! Ser du inte att du ställde dig på min fot?”
کَرگَدَن اَز خَرگوش عُذرخواهی کَرد، «مَن خِیلی مُتِاسِفَم. مَن تو را نَدیدم. خواهِش می‌کُنَم مَن را بِبَخش!» وَلی خَرگوش گوش نِمی‌داد وَ سَرِ کَرگَدَن داد زَد وَ گُفت «تو اَز عَمد این کار راکَردی! یِک روز، خواهی دید! تو باید تاوانِ این کارَت را بِدَهی.»
Flodhäst bad om ursäkt: ”Ursäkta, jag såg dig inte. Snälla, förlåt mig!” Men Kanin ville inte lyssna och skrek åt Flodhäst: ”Du gjorde det med flit! En vacker dag ska du få se! Då ska du få betala för det här!”
خَرگوش رَفت تا آتَش پِیدا کُنَد وَگُفت، «بُرو، وَقتی کِه کَرگَدَن اَز آب بیرون آمَد تا عَلَف بِخورَد، او را بِسوزان. او رویِ مَن پا گُذاشت!» آتَش پاسُخ داد، «هیچ مُشکِلی نیست، خَرگوش جان، دوستِ مَن، مَن آنچِه را کِه تو خواستی اَنجام می‌دَهَم.»
Kanin gick till Eld och sa: ”Gå och bränn Flodhäst när hon kommer ut ur vattnet för att äta gräs. Hon trampade på mig!” Eld svarade: ”Inga problem Kanin, min vän. Jag ska göra precis vad du ber om.”
بَعداً، کَرگَدَن داشت دور اَز رودخانِه عَلَف می‌خورد کِه ناگَهان، آتَش او را فَرا گِرِفت. آتَش زَبانِه کِشید. شُعلِه هایِ آتَش شُروع بِه سوزاندَنِ موهایِ کَرگَدَن کَردَند.
Senare åt Flodhäst gräs långt bort från floden när det plötsligt sa svisch! Eld flammade upp. Flammorna började bränna upp Flodhästs hår.
کَرگَدَن شُروع بِه گِریه کَرد وَبِه سَمتِ آب دَوید. تَمامِ موهایَش با آتَش سوختِه بود. کَرگَدَن بِه گِریه کَردَنَش اِدامِه داد وَگُفت، «موهایِ مَن دَرآتَش سوخت! هَمِه یِ موهایِ مَن کَندِه شُد! موهایِ قَشَنگَم!»
Flodhäst började gråta. Allt hennes hår hade bränts upp av elden. Flodhäst fortsatte att gråta: ”Mitt hår brändes upp i elden! Allt mitt hår är borta! Mitt vackra hår!”
خَرگوش خوشحال بود اَز اینکه موهایِ کَرگَدَن سوختِه بود. وَ تا اِمروز بِه خاطِرِ تَرس اَز آتَش، کَرگَدَن هیچوَقت دورتَر اَز آن رودخانه نَرفتِه اَست.
Kanin var glad över att Flodhästs hår hade brunnit upp. Och nuförtiden går Flodhäst fortfarande sällan långt bort från vattnet av rädsla för Eld.
