Blyg men modig gick den lilla flickan närmare kvinnan. ”Vi måste låta henne stanna hos oss”, bestämde den lilla flickans folk. ”Vi kommer att skydda henne och hennes barn.”
孩子很快就要降生了。“用力啊！”“快拿毯子来！”“水！”“再用点力！”
Barnet föddes inom kort. ”Krysta! Hämta filtar! Vatten! Krrryyyyssta!”
当他们看到孩子时，所有人都吓了一跳，“一头驴？”
Men när de såg bebisen hoppade de tillbaka av chock. ”En åsna?!”
Alla började gräla. ”Vi sa att vi skulle skydda mor och barn, och det är det vi kommer att göra”, sa en del. ”Men de kommer att föra med sig olycka!” sa andra.
妇女发现自己又孤零零一人了。她不知道该拿这个奇怪的孩子怎么办，她也不知道自己该怎么办。
Och så blev kvinnan ensam igen. Hon undrade vad hon skulle göra med det här konstiga barnet. Hon undrade vad hon skulle göra med sig själv.
最后，她决定接受这个孩子，做他的妈妈。
Till slut var hon tvungen att acceptera att han var hennes barn och att hon var hans mor.
Om nu barnet hade fortsatt att vara lika litet hela tiden hade det kanske blivit annorlunda. Men åsnebarnet växte och växte tills han inte längre fick plats på sin mors rygg. Och hur mycket han än försökte kunde han inte bete sig som en människa. Hans mamma var ofta trött och frustrerad. Ibland tvingade hon honom att göra arbete som var menat för djur.
Förvirring och ilska byggdes upp inuti Åsna. Han kunde inte göra det ena och han kunde inte göra det andra. Han kunde inte vara så här och han kunde inte vara så där. Han blev så arg att han en dag sparkade ner sin mamma till marken.
驴孩子羞愧极了，他逃跑了，跑得越远越好。
Åsna skämdes. Han började springa så långt bort så fort han kunde.
När han till slut slutade springa, var det natt och Åsna var vilse. ”Iiaa, iiaa?” viskade han ut i mörkret. ”Iiaa, iiaa?” ekade det tillbaka. Han var ensam. Han rullade ihop sig till en boll och föll i en djup och orolig sömn.
驴孩子醒了，他发现有个老人低头盯着他。他看着老人的眼睛，感觉到了一丝希望。
Åsna vaknade och upptäckte att en underlig gammal man stirrade ner på honom. Han tittade in i den gamle mannens ögon och började att känna en glimt av hopp.
Åsna stannade kvar med den gamle mannen, som lärde honom många olika sätt att överleva på. Åsna lyssnade och lärde sig saker och det gjorde även den gamle mannen. De hjälpte varandra och skrattade tillsammans.
一天早上，老人让驴孩子带他到山顶。
En morgon bad den gamle mannen Åsna att bära honom till toppen på ett berg.
他们登上山顶，环绕在云雾中，睡着了。驴孩子梦到他的妈妈生病了，正在呼唤他，然后他就醒了……
Högt uppe bland molnen somnade de. Åsna drömde att hans mamma var sjuk och kallade på honom. Och när han vaknade…
……云雾消失了，他的朋友——那个老人——也消失了。
… hade molnen försvunnit tillsammans med hans vän, den gamle mannen.
