بَرادَرِ کوچَکَم تا دیر وَقت می‌خوابَد. مَن زود بیدار می‌شَوَم، چون مَن بُزُرگ وَعالی هَستَم!
Min lillebror sover mycket länge. Jag vaknar tidigt för jag är bäst!
مَن هَمان کَسی هَستَم کِه با باز کَردَنِ پَنجَرِه، اِجازِه می‌دَهَم کِه نورِ خورشید بِه داخِل بیاید.
Det är jag som släpper in solen.
مادَر می‌گوید: “تو سِتارِه‌یِ صُبحِ مَن هَستی”
”Du är min morgonstjärna”, säger mamma.
مَن خودَم را بِه تَنهایی می‌شویَم، مَن بِه کُمَکِ هیچکَس نیازی نَدارَم.
Jag tvättar mig själv, jag behöver ingen hjälp.
مَن می‌تَوانَم با آبِ سَرد وَصابونِ آبی بَدبو کِنار بیایَم.
Jag klarar mig med kallt vatten och blå, illaluktande tvål.
مادَرَم بِه مَن یادآوَری می‌کُنَد، “برس کردن دندان را فَراموش نَکُن. مَن بِه مادَرَم می‌گویَم، “مَن؟ هَرگِز!”
Mamma påminner: ”Glöm inte tänderna!” Jag svarar: ”Aldrig, inte jag!”
بَعد اَز شُستَن، مَن به پِدَربُزُرگ و آنتی سَلام می‌کُنَم وَ داشتَنِ روزی خوب را بَرایِ شان آرزو می‌کُنَم.
Efter tvätten hälsar jag på morfar och moster och önskar dem en god dag.
“بَعد خودَم بِه تَنهایی لِباس‌هایَم را می‌پوشَم وَمی‌گویَم، “مَن بُزُرگ شُدَم مادر!”.
Sedan klär jag mig själv. ”Jag är stor nu, mamma”, säger jag.
مَن می‌تَوانَم دُکمِه‌هایَم وَسَگَکِ بوت‌هایم را بِبَندَم.
Jag kan knäppa knapparna och stänga spännet på mina skor.
وَ مُطمین می‌شَوَم کِه بَرادَرِ کوچَکَم تَمامِ اَخبارِ مَربوط بِه مکتب را می‌دانَد.
Och jag ser till att lillebror får veta allt nytt som händer i skolan.
دَر صنف مَن تَمامِ تَلاشَم را دَر هَمِه‌یِ زَمینه‌ها می‌کُنَم.
I skolan gör jag mitt bästa på alla sätt och vis.
مَن تَمامِ این کارهایِ خوب را هَر روز اَنجام می‌دهَم. وَلی کاری کِه بیشتَر اَز هَمَه بِه آن عَلاقِه دارَم، بازی کَردَن وَ بازی اَست.
Varje dag gör jag alla dessa bra saker. Men det jag tycker mest om är att leka och leka!
