En dag fikk mamma mye frukt.
En dag fick mamma mycket frukt.
«Når kan vi få litt frukt?» spør vi. «Vi skal spise frukten i kveld», sier mamma.
”När kan vi få lite frukt?” frågar vi. ”Vi ska äta frukten ikväll”, säger mamma.
Broren min Rahim er grådig. Han smaker på all frukten. Han spiser mye av den.
Min bror Rahim är girig. Han smakar på alla frukter. Han äter mycket av den.
«Se hva Rahim gjorde», roper lillebroren min. «Rahim er slem og egoistisk», sier jeg.
”Titta vad Rahim har gjort!” ropar min lillebror. ”Rahim är olydig och självisk”, säger jag.
Vi er også sinte på Rahim. Men Rahim er ikke lei seg.
Vi är också arga på Rahim. Men Rahim ångrar sig inte.
«Skal du ikke straffe Rahim?» spør lillebror.
”Ska du inte straffa Rahim?” frågar lillebror.
«Rahim, du kommer til å angre snart», advarer mamma.
”Rahim, du kommer snart ångra dig”, varnar mamma.
Rahim begynner å føle seg uvel.
Rahim börjar må illa.
«Jeg har så vondt i magen», hvisker Rahim.
”Jag har så ont i magen”, viskar Rahim.
Mamma visste at dette ville skje. Frukten straffer Rahim!
Mamma visste att detta skulle hända. Frukten straffar Rahim!
Senere sier Rahim unnskyld til oss. «Jeg skal aldri være så grådig igjen», lover han. Vi tror ham alle sammen.
Senare ber Rahim oss om ursäkt. ”Jag ska aldrig vara så girig igen”, lovar han. Vi tror alla på honom.