Tidigt en morgon ropade Vusis mormor på honom: ”Vusi, var snäll och ta med detta ägg till dina föräldrar. De vill baka en stor tårta till din systers bröllop.”
”Vad har du gjort?”, skrek Vusi. ”Det ägget var till en tårta. Tårtan var till min systers bröllop. Vad kommer min syster att säga om det inte finns någon bröllopstårta?”
Pojkarna var ledsna för att de hade retat Vusi. ”Vi kan inte hjälpa till med tårtan, men här är en vandringskäpp till din syster”, sa den ena. Vusi fortsatte sin resa.
Längs vägen mötte han två män som byggde ett hus. ”Får vi använda din starka käpp?” frågade en av dem. Men käppen var inte gjord för att byggas med, så den gick sönder.
”Vad har du gjort?”, ropade Vusi. ”Den käppen var en gåva till min syster. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till tårtan. Tårtan var till min systers bröllop. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva. Vad kommer min syster att säga?”
Byggarbetarna var ledsna för att de hade haft sönder käppen. ”Vi kan inte hjälpa till med tårtan, men här är lite halm till din syster”, sa den ena. Och så fortsatte Vusi på sin resa.
”Vad har du gjort?” ropade Vusi. ”Halmen var en gåva till min syster. Byggarbetarna gav mig halmen eftersom de hade sönder käppen från fruktplockarna. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till min systers tårta. Tårtan var till min systers bröllop. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva. Vad kommer min syster att säga?”
Men kon sprang tillbaka till bonden vid middagstid och Vusi gick vilse under sin resa. Han kom fram för sent till sin systers bröllop. Gästerna hade redan börjat att äta.
”Vad ska jag göra?”, ropade Vusi. ”Kon som sprang iväg var en gåva istället för halmen som byggarbetarna gav mig. Byggarbetarna gav mig halmen eftersom de bröt sönder käppen som jag hade fått av fruktplockarna. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till tårtan. Tårtan var till bröllopet. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva.”
Vusis syster tänkte ett tag, sedan sa hon: ”Vusi, min bror, jag bryr mig inte alls om gåvorna. Jag bryr mig inte ens om tårtan! Vi är alla här tillsammans, jag är lycklig. Ta nu på dig dina finkläder och låt oss fira den här dagen!” Så Vusi gjorde det.
