Odongo och Apiyo bodde i staden med sin pappa. De såg fram emot skollovet. Inte bara för att skolan var stängd då, utan för att de brukade åka och hälsa på farmor. Hon bodde i en fiskeby nära en stor sjö.
Odongo och Apiyo var glada eftersom det var dags att hälsa på farmor igen. Natten före packade de sina väskor och gjorde sig i ordning för den långa resan till hennes by. De kunde inte sova och pratade om lovet hela natten.
Pappa väckte Odongo och Apiyo när de kom fram till byn. De hittade Nyar-Kanyada, deras farmor, som vilade på en matta under ett träd. Nyar-Kanyada betyder ”dotter till Kanyada-folket” på språket luo. Hon var en stark och vacker kvinna.
Nyar-Kanyada välkomnade dem in i huset och dansade runt i rummet, sjungandes av glädje. Hennes barnbarn var glada över att kunna ge henne de presenter de hade med sig från staden. ”Öppna min present först!” sa Odongo. ”Nej, min först!” sa Apiyo.
プレゼントを開けてから、ニャル・カニャダは昔から伝わるやり方で孫たちに感謝しました。
Efter att hon hade öppnat presenterna välsignade Nyar-Kanyada sina barnbarn på ett traditionellt sätt.
それからオドンゴとアピヨは出かけました。蝶々や鳥を追いかけました。
Sedan gick Odongo och Apiyo ut. De jagade fjärilar och fåglar.
木登りをし、湖で水遊びをしました。
De klättrade i träd och plaskade i vattnet i sjön.
暗くなって、晩御飯を食べに家に帰りました。食べ終える前に彼らは眠りに落ちていました！
När det blev mörkt återvände de till huset för att äta middag. De började somna innan de ens hade ätit upp.
次の日、お父さんは子どもたちをニャル・カニャダのもとに残して車で都会へ戻りました。
Nästa dag åkte barnens pappa tillbaka till staden och lämnade dem hos Nyar-Kanyada.
Odongo och Apiyo hjälpte sin farmor med hushållssysslorna. De hämtade vatten och ved. De samlade in ägg från hönorna och plockade grönsaker i trädgården.
Nyar-Kanyada lärde sina barnbarn att göra gröten ugali och äta den tillsammans med stuvning. Hon visade dem hur man lagar kokosris för att äta med ugnsbakad fisk.
En morgon tog Odongo ut sin farmors kor på bete. Korna sprang in på grannens gård. Grannen blev arg på Odongo. Grannen hotade med att behålla korna för att de hade betat på hans gård. Efter den dagen var pojken noga med att korna inte ställde till problem igen.
En annan dag tog Nyar-Kanyada med barnen till marknaden. Hon hade ett stånd där hon sålde grönsaker, socker och tvål. Apiyo tyckte om att säga priset på saker till kunderna. Odongo packade in sakerna som kunderna köpte.
一日の終わりに、一緒にチャイを飲みました。彼らはおばあさんが稼いだお金を数えるのを手伝いました。
Mot slutet av dagen drack de chai te tillsammans. De hjälpte farmor att räkna pengarna som hon hade tjänat.
Men alltför snart var lovet slut och barnen var tvungna att åka tillbaka till staden. Nyar-Kanyada gav Odongo en keps och Apiyo en tröja. Hon packade matsäck till dem för resan.
När deras pappa kom för att hämta barnen ville de inte åka. Barnen bad Nyar-Kanyada att följa med dem hem till staden. Hon log och sa: ”Jag är för gammal för staden. Jag väntar på er tills ni kommer tillbaka till min by igen.”
När Odongo och Apiyo började skolan igen berättade de för kompisarna om livet i byn. Några av barnen tyckte att livet i staden var bra. Andra barn tyckte att livet i byn var bättre. Men mest av allt var alla överens om att Odongo och Apiyo hade en fantastisk farmor!
