昔々、人々は何も知らなかった。彼らは農作物の育て方も、服の縫い方も鉄の道具を作る方法も知らなかった。空に住んでた神ニヤメが世界のすべての知恵を持っていた。彼はそれを安全に粘土でできた壺にしまっていた。
För länge sedan visste människor ingenting. De visste inte hur man brukar jorden, hur man väver tyg eller hur man gör verktyg av järn. Guden Nyame uppe i himlen hade hela världens vishet. Han skyddade den i en lerkruka.
ある日、ニヤメは知恵の壺をアナンシにあげることにした。アナんシは粘土でできた壺の中をのぞき込む度に、何か新しいものを学んだ。彼はそれを楽しんだ。
En dag beslutade Nyame att han skulle ge krukan med vishet till Anansi. Varje gång Anansi tittade ner i lerkrukan lärde han sig någonting nytt. Det var så spännande!
強欲なアナンシはこう思った。「高い木の上に壺を置いておけば安全だ。そうしたら独り占めすることができる！」彼は壺を長い紐でお腹に巻いた。木を登り始めた。しかしずっと膝の間で壺が跳ねて木を登ることは難しかった。
Giriga Anansi tänkte för sig själv: ”Jag gömmer lerkrukan i toppen av ett högt träd så jag får behålla den för mig själv!” Han vävde en lång tråd runt lerkrukan, virade den runt krukan och knöt fast den runt sin mage. Han började klättra uppför trädet. Men det var svårt att klättra med krukan som stötte i hans knän hela tiden.
ずっとアナンシの若い息子は木の下でそれを見ながら立っていた。そして彼はこう言った。「お腹の代わりに、背中の方に壺を結んだほうがかんたんじゃない？」アナンシは背中の方に粘土でできた知恵の壺を結びつけてみたが、本当にそのほうが簡単だった。
Under hela tiden hade Anansis unga son stått nedanför trädet och tittat på. Han sa: ”Skulle det inte vara lättare att klättra om du knöt krukan på ryggen istället?” Anansi knöt krukan som var full med vishet på ryggen istället, och då gick det genast mycket lättare.
すぐに木の頂上に着いた。しかしそこで彼は止まって、こう考えた。「僕は全ての知恵を持っているはずなのに、自分の息子の方が賢いじゃないか！」アナンシはこのことにとても怒って、壺を木からほうり投げた。
Han klättrade snabbt upp till toppen av trädet. Men sedan stannade han till och tänkte: ”Jag borde vara den med all vishet, men istället är min son klipskare än jag!” Anansi blev så arg över detta att han kastade ner krukan från trädet.
壺は壊れて地面にバラバラに割れた。その知恵はみんなに自由に共有された。そうやって人々は農業や服の作り方や、鉄製の道具の作り方、そしてその他の全ての知恵を学ぶことができた。
Den gick i tusen bitar på marken. Alla människor kunde nu ta del av visheten. På det sättet lärde sig människor att bruka jorden, väva tyg, göra järnverktyg och alla andra saker som människor kan.
