Tanto tempo fa, la gente non sapeva niente. Non sapeva piantare il grano o tessere panni o costruire attrezzi di metallo. Il dio Nyame, lassù nel cielo, possedeva tutta la saggezza del mondo. La teneva al sicuro in un vaso di argilla.
För länge sedan visste människor ingenting. De visste inte hur man brukar jorden, hur man väver tyg eller hur man gör verktyg av järn. Guden Nyame uppe i himlen hade hela världens vishet. Han skyddade den i en lerkruka.
Un giorno, Nyame decise che avrebbe dato il vaso d’argilla ad Anansi. Ogni volta che Anansi guardava dentro il vaso, imparava qualcosa di nuovo. Era così emozionante!
En dag beslutade Nyame att han skulle ge krukan med vishet till Anansi. Varje gång Anansi tittade ner i lerkrukan lärde han sig någonting nytt. Det var så spännande!
Anansi, avido, pensò: “Terrò il vaso al sicuro in cima ad un albero alto. Così potrò averlo tutto per me!” Srotolò una lunga corda, la legò intorno al collo del vaso e poi se la legò allo stomaco. Iniziò ad arrampicarsi sull’albero, ma era difficile salire in cima con il vaso che gli urtava le ginocchia continuamente.
Giriga Anansi tänkte för sig själv: ”Jag gömmer lerkrukan i toppen av ett högt träd så jag får behålla den för mig själv!” Han vävde en lång tråd runt lerkrukan, virade den runt krukan och knöt fast den runt sin mage. Han började klättra uppför trädet. Men det var svårt att klättra med krukan som stötte i hans knän hela tiden.
Per tutto il tempo, il figlio giovane di Anansi era rimasto sotto l’albero e ad osservare. Chiese: “Non sarebbe più facile arrampicarsi se legassi il vaso sulla tua schiena?” Anansi provò a legare il vaso d’argilla pieno di saggezza alla schiena ed, effettivamente, era molto più facile!
Under hela tiden hade Anansis unga son stått nedanför trädet och tittat på. Han sa: ”Skulle det inte vara lättare att klättra om du knöt krukan på ryggen istället?” Anansi knöt krukan som var full med vishet på ryggen istället, och då gick det genast mycket lättare.
In un batter d’occhio, raggiunse la cima dell’albero. Ma poi si fermò e riflettè: “dovrei essere l’unico ad avere tutta la saggezza e qui mio figlio è stato più intelligente di me!” Anansi si arrabbiò così tanto, che lanciò il vaso giù dall’albero.
Han klättrade snabbt upp till toppen av trädet. Men sedan stannade han till och tänkte: ”Jag borde vara den med all vishet, men istället är min son klipskare än jag!” Anansi blev så arg över detta att han kastade ner krukan från trädet.
Il vaso si ruppe in mille pezzi. La saggezza si sparse ovunque, libera di essere condivisa con tutti. Ed è così che la gente imparò ad allevare, coltivare, tessere, costruire attrezzi di metallo e tutte le altre cose che la gente ora sa fare.
Den gick i tusen bitar på marken. Alla människor kunde nu ta del av visheten. På det sättet lärde sig människor att bruka jorden, väva tyg, göra järnverktyg och alla andra saker som människor kan.
Ghanaian folktale
Wiehan de Jager
Laura Pighini
Sonia Pighini
italienska
Nivå 3
