This is Khalai. She is seven years old. Her name means ‘the good one’ in her language, Lubukusu.
Det här är Khalai. Hon är sju år gammal. Hennes namn betyder ”den goda” på hennes språk lubukusu.
Khalai wakes up and talks to the orange tree. “Please orange tree, grow big and give us lots of ripe oranges.”
Khalai vaknar och pratar med apelsinträdet. ”Snälla apelsinträd, väx dig stor och ge oss många mogna apelsiner.”
Khalai walks to school. On the way she talks to the grass. “Please grass, grow greener and don’t dry up.”
Khalai går till skolan. På vägen dit pratar hon med gräset. ”Snälla gräs, väx grönare och torka inte ut.”
Khalai passes wild flowers. “Please flowers, keep blooming so I can put you in my hair.”
Khalai går förbi vilda blommor. ”Snälla blommor, fortsätt att blomma så att jag kan fästa er i mitt hår.”
At school, Khalai talks to the tree in the middle of the compound. “Please tree, put out big branches so we can read under your shade.”
I skolan pratar Khalai med trädet som står mitt på skolgården. ”Snälla träd, låt dina grenar växa sig långa så att vi kan läsa under dem i skuggan.”
Khalai talks to the hedge around her school. “Please grow strong and stop bad people from coming in.”
Khalai pratar med häcken runt hennes skola. ”Snälla, väx dig stark och hindra onda människor från att komma in.”
When Khalai returns home from school, she visits the orange tree. “Are your oranges ripe yet?” asks Khalai.
När Khalai kommer hem från skolan hälsar hon på apelsinträdet. ”Är dina apelsiner mogna än?”, frågar Khalai.
“The oranges are still green,” sighs Khalai. “I will see you tomorrow orange tree,” says Khalai. “Perhaps then you will have a ripe orange for me!”
”Apelsinerna är fortfarande gröna”, suckar Khalai. ”Vi ses imorgon apelsinträdet”, säger Khalai. ”Kanske har du en mogen apelsin till mig då!”
