En dag fik mor en masse frugt.
En dag fick mamma mycket frukt.
“Hvornår må vi få noget frugt?” spørger vi. “Vi spiser frugten i aften,” siger mor.
”När kan vi få lite frukt?” frågar vi. ”Vi ska äta frukten ikväll”, säger mamma.
Min bror Rahim er grådig. Han smager på al frugten. Han spiser en masse af den.
Min bror Rahim är girig. Han smakar på alla frukter. Han äter mycket av den.
“Se, hvad Rahim har gjort!” råber min lillebror. “Rahim er slem og egoistisk,” siger jeg.
”Titta vad Rahim har gjort!” ropar min lillebror. ”Rahim är olydig och självisk”, säger jag.
Vi er også sure på Rahim. Men Rahim er ikke ked af det.
Vi är också arga på Rahim. Men Rahim ångrar sig inte.
“Skal du ikke straffe Rahim?” spørger lillebror.
”Ska du inte straffa Rahim?” frågar lillebror.
“Rahim, du fortryder det snart,” advarer mor.
”Rahim, du kommer snart ångra dig”, varnar mamma.
Rahim begynder at få det dårligt.
Rahim börjar må illa.
“Jeg har ondt i maven,” hvisker Rahim.
”Jag har så ont i magen”, viskar Rahim.
Mor vidste, at dette ville ske. Frugten straffer Rahim.
Mamma visste att detta skulle hända. Frukten straffar Rahim!
Senere siger Rahim undskyld til os. “Jeg skal aldrig være så grådig igen,” lover han. Og vi tror alle på ham.
Senare ber Rahim oss om ursäkt. ”Jag ska aldrig vara så girig igen”, lovar han. Vi tror alla på honom.
