Der var engang en lykkelig familie.
Det var en gång en lycklig familj.
De skændtes aldrig med hinanden. De hjalp deres forældre derhjemme og i markerne.
Barnen bråkade aldrig med varandra. De hjälpte sina föräldrar hemma och på åkrarna.
Men de måtte ikke gå i nærheden af ilden.
Men de fick inte gå nära eld.
De måtte arbejde om natten. For de var lavet af voks!
De var tvungna att göra alla sina sysslor under natten eftersom de var gjorda av vax!
Men en af drengene længtes efter at gå ud i sollyset.
Men en av pojkarna längtade efter att gå ut i solen.
En dag blev længslen for stor. Hans brødre advarede ham …
En dag blev hans längtan för stark. Hans bröder varnade honom…
Men det var for sent! Han smeltede i den varme sol.
Men det var för sent! Han smälte i den varma solen.
Voksbørnene var så kede af at se deres bror smelte bort.
Vaxbarnen blev så ledsna över att se sin bror smälta bort.
Men de lagde en plan. De formede en fugl af voksklumpen.
Men de tänkte ut en plan. De formade vaxklumpen till en fågel.
De tog deres fuglebror op på et højt bjerg.
De tog sin fågelbror upp till ett högt berg.
Og da solen stod op, fløj han syngende ud i morgenlyset.
Och när solen gick upp flög han bort i morgonljuset.
