En tidlig morgen kaldte Vusis bedstemor på ham, “Vusi, vær sød at tage dette æg med til dine forældre. De vil lave en stor kage til din søsters bryllup.”
Tidigt en morgon ropade Vusis mormor på honom: ”Vusi, var snäll och ta med detta ägg till dina föräldrar. De vill baka en stor tårta till din systers bröllop.”
På vej til sine forældre mødte Vusi to drenge, der plukkede frugt. En af drengene snuppede ægget fra Vusi og kastede det mod et træ. Ægget gik i stykker.
På väg till föräldrarna mötte Vusi två pojkar som plockade frukt. En av dem tog ägget från Vusi och kastade det mot ett träd. Ägget gick sönder.
“Hvad har du gjort?” græd Vusi. “Det æg skulle bruges til en kage. Kagen var til min søsters bryllup. Hvad vil min søster sige, hvis der ikke er nogen bryllupskage?”
”Vad har du gjort?”, skrek Vusi. ”Det ägget var till en tårta. Tårtan var till min systers bröllop. Vad kommer min syster att säga om det inte finns någon bröllopstårta?”
Drengene var kede af, at de havde drillet Vusi. “Vi kan ikke hjælpe med kagen, men her er en vandrepind til din søster,” sagde den ene. Vusi fortsatte sin tur.
Pojkarna var ledsna för att de hade retat Vusi. ”Vi kan inte hjälpa till med tårtan, men här är en vandringskäpp till din syster”, sa den ena. Vusi fortsatte sin resa.
På vejen mødte han to mænd, der var ved at bygge et hus. “Kan vi låne den der stærke pind?” spurgte den ene. Men pinden var ikke stærk nok til bygningen, og den gik i stykker.
Längs vägen mötte han två män som byggde ett hus. ”Får vi använda din starka käpp?” frågade en av dem. Men käppen var inte gjord för att byggas med, så den gick sönder.
“Hvad har du gjort?” græd Vusi. “Den pind var en gave til min søster. Frugtplukkerne gav mig pinden, fordi de ødelagde mit æg, som skulle bruges til kagen. Kagen var til min søsters bryllup. Nu er der ikke noget æg, ingen kage og ingen gave. Hvad vil min søster nu sige?”
”Vad har du gjort?”, ropade Vusi. ”Den käppen var en gåva till min syster. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till tårtan. Tårtan var till min systers bröllop. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva. Vad kommer min syster att säga?”
Byggerne var kede af, at de havde ødelagt pinden. “Vi kan ikke hjælpe med kagen, men her er noget halm til din søster,” sagde den ene. Og så fortsatte Vusi sin tur.
Byggarbetarna var ledsna för att de hade haft sönder käppen. ”Vi kan inte hjälpa till med tårtan, men här är lite halm till din syster”, sa den ena. Och så fortsatte Vusi på sin resa.
På vejen mødte Vusi en bonde og en ko. “Sikke noget lækkert halm. Må jeg smage lidt?” spurgte koen. Men halmen var så lækkert, at koen spiste det hele!
Längs vägen träffade Vusi en bonde och en ko. ”Vilken fin halmbal, kan jag få en munsbit?” frågade kon. Men halmen var så god att kon åt upp alltihop!
“Hvad har du gjort?” græd Vusi. “Halmen var en gave til min søster. Byggerne gav mig halmen, fordi de ødelagde pinden, jeg fik fra frugtplukkerne. Frugtplukkerne gav mig pinden, fordi de ødelagde ægget til min søsters kage. Kagen var til min søsters bryllup. Nu er der ikke noget æg, ingen kage og ingen gave. Hvad vil min søster nu sige?”
”Vad har du gjort?” ropade Vusi. ”Halmen var en gåva till min syster. Byggarbetarna gav mig halmen eftersom de hade sönder käppen från fruktplockarna. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till min systers tårta. Tårtan var till min systers bröllop. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva. Vad kommer min syster att säga?”
Koen ved ked af, at hun var så grådig. Bonden besluttede, at koen kunne gå med Vusi som gave til hans søster. Og så fortsatte Vusi sin tur.
Kon var ledsen för att hon hade varit glupsk. Bonden gick med på att kon skulle gå med Vusi som en gåva till hans syster. Och så gick Vusi vidare.
Men koen løb tilbage til bonden ved middagstid. Og Vusi for vild på turen. Han ankom meget sent til sin søsters bryllup. Gæsterne spiste allerede.
Men kon sprang tillbaka till bonden vid middagstid och Vusi gick vilse under sin resa. Han kom fram för sent till sin systers bröllop. Gästerna hade redan börjat att äta.
“Hvad skal jeg gøre?” græd Vusi. “Koen, der løb væk, var en gave, jeg fik for halmen, byggerne gav mig. Byggerne hav mig halmen, fordi de ødelagde pinden, jeg fik fra frugtplukkerne. Frugtplukkerne hav mig pinden, fordi de ødelagde ægget til kagen. Kagen var til brylluppet. Nu er der ikke noget æg, ingen kage og ingen gave.”
”Vad ska jag göra?”, ropade Vusi. ”Kon som sprang iväg var en gåva istället för halmen som byggarbetarna gav mig. Byggarbetarna gav mig halmen eftersom de bröt sönder käppen som jag hade fått av fruktplockarna. Fruktplockarna gav mig käppen eftersom de hade sönder ägget till tårtan. Tårtan var till bröllopet. Nu finns det inget ägg, ingen tårta och ingen gåva.”
Vusis søster tænkte i et stykke tid, og så sagde hun, “Vusi, min bror, jeg er ligeglad med gaver. Jeg bryder mig ikke engang om kagen! Vi er alle sammen, og så jeg er glad. Tag noget fint tøj på og lad os fejre denne dag!” Og det gjorde Vusi.
Vusis syster tänkte ett tag, sedan sa hon: ”Vusi, min bror, jag bryr mig inte alls om gåvorna. Jag bryr mig inte ens om tårtan! Vi är alla här tillsammans, jag är lycklig. Ta nu på dig dina finkläder och låt oss fira den här dagen!” Så Vusi gjorde det.
