Kylling og Tusindben var venner. Men de konkurrerede altid med hinanden. En dag besluttede de sig for at spille fodbold for at se, hvem der var den bedste spiller.
Höna och Tusenfoting var vänner. Men de tävlade alltid med varandra. En dag bestämde de sig för att spela fotboll för att se vem som var den bästa spelaren.
De gik hen til fodboldbanen og begyndte deres spil. Kylling var hurtig, men Tusindben var hurtigere. Kylling sparkede langt, men Tusindben sparkede længere. Kylling begyndte at blive sur.
De gick till fotbollsplanen och började spela. Höna var snabb, men Tusenfoting var snabbare. Höna sparkade bollen långt bort, men Tusenfoting sparkade ännu längre bort. Höna började bli sur.
De besluttede sig for en straffesparkskonkurrence. Først skulle Tusindben være målmand. Kylling scorede kun et enkelt mål. Så var det kyllingens tur til at forsvare målet.
De bestämde sig för att avgöra med straffsparkar. Först fick Tusenfoting vara målvakt. Höna gjorde bara ett mål. Därefter var det Hönas tur att stå i mål.
Tusindben sparkede til bolden og scorede. Tusindben fintede bolden og scorede. Tusindben nikkede til bolden og scorede. Tusindben scorede fem mål.
Tusenfoting sparkade bollen och gjorde mål. Tusenfoting dribblade och gjorde mål. Tusenfoting nickade bollen och gjorde mål. Tusenfoting gjorde fem mål.
Kylling var rasende over, at hun tabte. Hun var en meget dårlig taber. Tusindben begyndte at grine, fordi hans ven brokkede sig så meget.
Höna var arg över att hon hade förlorat. Hon var en mycket dålig förlorare. Tusenfoting började skratta eftersom hans kompis var så upprörd.
Kylling var så vred, at hun åbnede sit næb på vid gab og slugte tusindbenet.
Höna var så arg att hon öppnade näbben och svalde tusenfotingen.
Da Kylling gik hjem, mødte hun Mor Tusindben. Mor Tusindben spurgte: “Har du set mit barn?” Kylling sagde ikke noget. Mor Tusindben var bekymret.
När Höna gick hem mötte hon Mamma Tusenfoting. Hon frågade: ”Har du sett mitt barn?” Höna sa ingenting. Mamma Tusenfoting blev orolig.
Så hørte Mor Tusindben en lille stemme: “Hjælp mig, mor!” råbte stemmen. Mor Tusindben så sig omkring og lyttede opmærksomt. Stemmen kom inde fra kyllingens mave.
Då hörde Mamma Tusenfoting en svag röst: ”Hjälp mig, mamma!” Mamma Tusenfoting såg sig omkring och lyssnade noga. Rösten kom från insidan av hönan.
Mor Tusindben råbte: “Brug dine specielle evner, mit barn!” Tusindben kan lave en grim lugt og en forfærdelig smag. Kylling begyndte at få det dårligt.
Mamma Tusenfoting ropade: ”Använd tricket du kan, mitt barn!” Tusenfotingar kan ge dålig lukt och dålig smak. Höna började må illa.
Kylling bøvsede. Så svælgede og spyttede hun. Så nøs og hostede hun. Og hostede. Tusindbenet var ulækkert!
Höna rapade. Sedan svalde hon och spottade. Sedan nös hon och hostade. Och hostade. Tusenfotingen var äcklig!
Kylling hostede, indtil hun hostede tusindbenet op af sin mave. Mor Tusindben og hendes barn kravlede op i et træ for at gemme sig.
Höna hostade tills hon hade hostat upp tusenfotingen som varit i hennes mage. Mamma Tusenfoting och hennes barn kröp upp i ett träd för att gömma sig.
Siden da har kyllinger og tusindben været fjender.
Sedan dess har hönor och tusenfotingar alltid varit fiender.
