For længe siden gik tre piger ud for at samle brænde.
En gång för länge sedan gick tre flickor ut för att samla ved.
Det var en varm dag, så de gik ned til floden for at bade. De legede og sprøjtede og svømmede i vandet.
Det var en varm dag så de gick ner till floden för att simma. De lekte och plaskade och simmade i vattnet.
Pludselig indså de, at det var blevet sent. De skyndte sig tilbage til landsbyen.
Plötsligt insåg de att det hade blivit sent. De skyndade sig tillbaka till byn.
Da de næsten var hjemme, rørte Nozibele ved sin hals. Hun havde glemt sin halskæde! “Vær søde at gå med mig tilbage!” bad hun sine venner. Men hendes venner sagde, at det var for sent.
När de var nästan hemma kände Nozibele med sin hand på halsen. Hon hade glömt sitt halsband! ”Snälla, följ med mig tillbaka!” bad hon sina vänner. Men hennes vänner sa att det hade blivit för sent.
Så Nozibele gik tilbage til floden alene. Hun fandt sin halskæde og skyndte sig hjem. Men hun for vild i mørket.
Så Nozibele gick ensam tillbaka till floden. Hon hittade halsbandet och skyndade hemåt. Men hon gick vilse i mörkret.
I det fjerne så hun lys komme fra en hytte. Hun skyndte sig hen til den og bankede på døren.
På avstånd såg hon att det lyste från en stuga. Hon skyndade sig mot den och knackade på dörren.
Hun blev overrasket, da en hund åbnede døren og sagde: “Hvad vil du?” “Jeg er faret vild, og jeg har brug for et sted at sove,” sagde Nozibele. “Kom ind, eller jeg bider dig!” sagde hunden. Så Nozibele gik ind.
Till hennes förvåning öppnade en hund dörren och sa: ”Vad vill du?” ”Jag har gått vilse och jag behöver någonstans att sova”, sa Nozibele. ”Kom in, annars biter jag dig!” sa hunden. Så Nozibele gick in.
Så sagde hunden: “Lav mad til mig!” “Men jeg har aldrig lavet mad til en hund før,” svarede hun. “Lav mad, eller jeg bider dig!” sagde hunden. Så Nozibele lavede noget mad til hunden.
Sedan sa hunden: ”Laga mat till mig!” ”Men jag har aldrig lagat mat till en hund förut”, svarade hon. ”Laga mat, annars biter jag dig!” sa hunden. Så Nozibele lagade lite mat till hunden.
Så sagde hunden: “Red op til mig!” Nozibele svarede: “Jeg har aldrig redt op til en hund før.” “Red op, eller jeg bider dig!” sagde hunden. Så Nozibele redte op.
Sedan sa hunden: ”Bädda sängen till mig!” Nozibele svarade: ”Jag har aldrig bäddat en säng till en hund förut.” ”Bädda sängen, annars biter jag dig!” sa hunden. Då bäddade Nozibele sängen.
Hver dag måtte hun lave mad og feje og vaske for hunden. Så sagde hunden en dag: “Nozibele, i dag skal jeg besøge nogle venner. Fej i huset, lav mad og vask mine ting, før jeg kommer tilbage.”
Varje dag var hon tvungen att laga mat och städa och tvätta för hunden. En dag sa hunden: ”Nozibele, idag måste jag besöka ett par vänner. Städa huset, laga mat och tvätta mina saker innan jag kommer tillbaka.”
Så snart hunden var gået, tog Nozibele tre hårstrå fra sit hoved. Hun lagde et hårstrå under sengen, et bag døren og et i gården. Så løb hun hjem så hurtigt, hun kunne.
Så snart hunden hade gått tog Nozibele tre hårstrån från sitt huvud. Hon lade ett hårstrå under sängen, ett bakom dörren och ett i inhägnaden. Sedan sprang hon hem så fort hon kunde.
Da hunden kom tilbage, ledte han efter Nozibele. “Nozibele, hvor er du?” råbte han. “Jeg er her, under sengen,” sagde det første hårstrå. “Jeg er her, bag døren,” sagde det andet hårstrå. “Jeg er her, i gården,” sagde det tredje hårstrå.
När hunden kom tillbaka letade han efter Nozibele. ”Nozibele, var är du?”, ropade han. ”Jag är här, under sängen”, sa det första hårstrået. ”Jag är här, bakom dörren”, sa det andra hårstrået. ”Jag är här, i inhägnaden”, sa det tredje hårstrået.
Da vidste hunden, at Nozibele havde snydt ham. Så han løb, og han løb hele vejen til landsbyen. Men Nozibeles brødre ventede ham med store kæppe. Hunden vendte omkring og løb væk og er ikke blevet set siden da.
Då förstod hunden att Nozibele hade lurat honom. Så han sprang och sprang hela vägen till byn. Men där väntade Nozibeles bröder med stora käppar. Hunden vände och sprang iväg och har inte synts till sedan dess.
