Det här är historien om Ngede, honungsguiden, och en girig ung man som hette Gingile. En dag medan Gingile var ute och jagade hörde han Ngedes läte. Det började vattnas i Gingiles mun när han tänkte på honung. Han stannade och lyssnade noga och sökte tills han såg fågeln högt bland grenarna ovanför honom. ”Schitik-schitik-schitik”, kvittrade den lilla fågeln medan han flög till nästa träd och sedan nästa igen. ”Schitik-schitik-schitik”, ropade han, medan han stannade upp då och då, för att vara säker på att Gingile följde efter honom.
Efter en halvtimme kom de fram till ett stort vilt fikonträd. Ngede hoppade exalterat runt bland grenarna. Han satte sig sedan på en gren och lade huvudet på sned som för att säga: ”Här är det! Varför tar det så lång tid för dig att komma hit?” Gingile kunde inte se några bin under trädet men han litade på Ngede.
دوایی گینگیلە ڕمه‌که‌ی لە له ژێر داره‌که داناو هێندێک چیلكەی وشكی كۆ كردەوە و ئاگرێكی بچووكی كردەوە. كاتێ ئاگرەكە خۆش بوو، لقه دارێكی وشكی درێژی خستە ناوه‌ندی ئاگرەكە. ئەو دارە بەوە ناسراو بوو كە له کاتی سووتاندا دووکه‌ڵی زۆر دەكات. ئەو سه‌رێکی لقه دڕێژه‌که‌ی به ددانی گرت و به دارهکهوه هه‌ڵگه‌ڕا.
Så Gingile lade ner sitt jaktspjut under trädet, samlade ihop några torra kvistar och gjorde en liten brasa. När elden brann väl stack han en lång pinne i mitten av brasan. Den här typen av ved var speciellt känd för att skapa mycket rök medan den brann. Han började klättra samtidigt som han höll den kalla änden av pinnen mellan sina tänder.
خه‌ریک بوو گوێ بیستی دەنگی ویزە ویزی مێشهەنگوینەكانی بێت. ئەوان له کونێکه‌وه له قه‌دی دارهکهوه ده‌هاتنه ده‌ره‌وه‌و ده‌چوونه‌وه ژووری شانه‌که‌یان. كاتێ گینگیلە گەیشتە سەر شانە هەنگوینەكە، داره دووکه‌ڵاویه‌که‌ی خسته ناو شانه‌که. به سه‌ره سووتاوه‌که،مێشه‌کان زۆر تووڕە بوون وهاتنه ده‌ره‌و و په‌لاماریان دا. ئەوان پێش ئه‌وه‌ی له ترسی دووکه‌ڵکه ڕا بکه‌ن، به گینگیله‌یان وه‌دا و ئازارێکی زۆریان پێگه‌گیاند.
Snart kunde han höra det högljudda surrandet av arbetande bin. De flög in och ut ur en hålighet i trädstammen. När Gingile kom fram till binas bo stack han in den rykande änden av pinnen i hålet. Bina kom snabbt flygande ut, arga och elaka. De flög iväg eftersom de inte gillar rök, men inte förrän de hade givit Gingile några smärtsamma stick!
När bina var borta tryckte Gingile in sina händer i boet. Han tog ut fulla nävar av tung honungskaka, som droppade av rik honung och som var full av feta, vita larver. Han lade ner honungskakan i sin säck som han bar över axeln och började att klättra ner för trädet.
Ngede tittade på allt som Gingile gjorde. Han förväntade sig att Gingile skulle ge honom en stor bit med honungskaka som tack till honungsguiden. Ngede flög från gren till gren, närmare och närmare marken. Till slut kom Gingile ner på marken. Ngede satte sig på en sten nära pojken och väntade på sin belöning.
بەڵام گینگیلە ئاگرەكەی كووژاندەوە، ڕمه‌که‌ی هەڵگرت و بەرەو ماڵ وەڕێكەوت و هیچ گوێی نه‌دا نگێده. نگێده بە تووڕەییەوە هاواری کرد: “سه‌رکه‌وتن، سه‌رکه‌وتن” گینگیلە راوەستا و چاوی لە باڵندەكە كرد و پێكەنی: “تۆ كەمێك هەنگوینت دەوێ هاوڕێی من؟ وانیه! بەڵام من بۆ خۆم هەموو كارەكانم كرد و مێشهەنگوینەكانیش ئەو هەمووەیان پێوە دام. بۆ دەبێ ئەم هەنگوینە بەتامە لەگەڵ تۆدا بەش بكەم؟” نگێده زۆر تووڕە بوو! ئەمە هەڵسوکەوتێکی باش نەبوو كە لەگەڵ ئەوی كرد! بەڵام نگێده تۆڵه‌ی خۆی ده‌کاته‌وه.
Men Gingile släckte elden och började gå hemåt samtidigt som han ignorerade fågeln. Ngede ropade argt ut: ”SEG-err! SEG-err!” Gingile stannade, stirrade på den lilla fågeln och började skratta högt. ”Vill du kanske ha lite honung, min vän? Ha, men jag gjorde allt arbete och fick ta emot alla sticken. Varför skulle jag dela något av den här underbara honungen med dig?” Därefter gick han sin väg. Ngede var rasande! Detta var inte rätt sätt att behandla honom på! Men han skulle nog få sin hämnd.
En dag, flera veckor senare, hörde Gingile honungsropet från Ngede igen. Han kom ihåg den utsökta honungen och började ivrigt följa efter fågeln igen. Efter att ha lett Gingile längs kanten av skogen stannade Ngede för att vila i ett stort akacia-träd. Ah, tänkte Gingile. Bina måste vara i det här trädet. Han tände snabbt en eld och började klättra upp med en rykande pinne mellan tänderna. Ngede satt och tittade.
Gingile klättrade men undrade varför han inte hörde det sedvanliga surrandet. Kanske bina finns djupt inne i trädet, tänkte han för sig själv. Han drog sig upp till en annan gren. Men istället för ett bo med bin stirrade han rakt in i ögonen på en leopard! Leoparden blev mycket arg över att ha fått sin sömn avbruten på ett så oartigt sätt. Hennes ögon smalnade och hon öppnade sitt gap för att visa sina mycket stora och mycket skarpa tänder.
بەر لەوەی پڵینگەكە زیان بە گینگیلە بگەیەنێ، ئەو بە خێرای رای كرد و لەسەر داره‌که هاتە خوارەوە. لەبەر په‌له کردن له سه‌ر لقی داره‌که پێی خزی و به توندی که‌وته خوارێ و گوێزینگی پێی له جێ چوو. بە هەموو توانایەوە بە شەلە شەل بۆی دەرچوو. بەختی باشی هه‌بوو که، پڵینگەكە زۆر خەواڵو بوو، بۆیە شوێنی نەكەوت. نگێده، ڕێنیشانده‌ری هه‌نگوین، تۆڵەی خۆی كردەوە. گینگیلەش وانەیەكی چاكی وەرگرت.
Innan leoparden kunde svinga sina klor mot Gingile klättrade han snabbt ner från trädet. I brådskan missade han en gren, landade med ett stort brak på marken och stukade sin fot. Han haltade iväg så fort han kunde. Som tur var för honom var leoparden fortfarande för sömnig för att jaga honom. Honungsguiden hade fått sin hämnd. Och Gingile hade fått sig en läxa.
Och på det sättet kom det sig att Gingiles barn känner stor respekt för den lilla fågeln Ngede när de hör historien om honom. När de skördar honung lämnar de numera alltid den största kakan till honungsguiden!
Zulu folktale
Wiehan de Jager
Agri Afshin
kurdiska (sorani)
Nivå 4
Det finns ingen ljudfil till denna berättelse ännu.
